Isförhållandena i Östersjön förändras

Isarealen minskar

I mars är istäckets utbredning i Östersjön[1][2] som störst. Istäckets utbredning är i medeltal 204 000 km2 då går den södra isgränsen i norra Östersjön.  Under stränga vintrar täcker isen hela Östersjön (areal 420 000 km2). Under mildare vintrar fryser enbart Bottenhavet och de östra delarna av Finska viken till (en areal på cirka 50 000 km2).

Enligt modellberäkningar blir årets medeltemperatur efter mitten av seklet cirka tre grader högre än idag, vilket innebär att den genomsnittliga utbredningen av istäcket minskar med 100 000–140 000 km2. Också de extrema värdena kommer att förändras betydligt: stränga isvintrar då hela Östersjön fryser till förekommer kanske inte alls, och under mildrare vintrar bildas det is enbart i den innersta delen av Bottenhavet.

Isvintern blir kortare

Idag är Bottenhavet istäckt i 130–200 dagar, östra Finska viken i 80–100 dagar och norra Östersjön i 0–60 dagar. Om medeltemperaturen i Östersjöområdet höjs med cirka tre grader förkortas tiden med istäcke 40–70 dygn.

Isvintern börjar senare och slutar tidigare, men tidpunkten för tillfrysningen förskjuts mer än tidpunkten för islossningen. Orsaken är att tillfrysningen inte enbart beror på hur kall vintern är, utan också på hur mycket av den värme som lagrats i havet under sommaren finns kvar på hösten. Om höstarna blir varmare, leder det således till att havet fryser till senare.

Islossningen beror på isens tjocklek, vårens temperaturer och den mängd solstrålning som når isytan. Till följd av varmare vintrar blir isen tunnare och smälter således snabbare, men solstrålningen ökar inte i framtiden.

Uppskattning av isförhållandena under de närmaste decennierna

Noggranna uppskattningar som grundar sig på havsismodeller saknas, men man kan anta att om uppvärmningen framskrider lineärt, så blir klimatet i Östersjöområdet år 2030 cirka 0,5–1 °C varmare än idag. I dessa förhållanden blir isförhållandena i Östersjön en aning mildare än idag: på vintern blir den största utbredningen av isen i medeltal 30 000–50 000 km2 mindre och isvinterns längd 10–20 dygn kortare än i dagens klimat. Under mildare vintrar förekommer is enbart i Bottenhavet, Skärgårdshavet och östra Finska viken. Till följd av den naturliga variationen i klimatet kan det å andra sidan också förekomma stränga isvintrar.

Förutom utbredningen av havsisen ska också dess tjocklek beaktas

Vinterns temperaturförhållanden och snöfall samt isens rörelse nom drivisområdena påverkar havsisens tjocklek. På de områden nära Bottenhavets kust där det förekommer fastis kan isen vara upp till 70–120 centimeter tjock. Inom drivisområden kan isen också i medeltal vara flera meter tjock, en enskild drivisvall kan vara upp till 20–30 meter tjock.

Från Östersjön finns det längre mätningsserier för isens tjocklek enbart inom fastisområdena. Tidsserierna visar ingen enhetlig förändringstrend i fastisens tjocklek, troligtvis återspeglas variationerna i snömängden mer än i förändringarna i atmosfärens temperatur.