Det ackumulerade avverkningsuttaget ökar men skogsskadorna blir fler

Skogsbruket i det förändrade klimatet

Skogsbruket bygger på odling av trädslag som förekommer naturligt i Finland. Ekonomisk lönsamhet är den viktigaste riktlinjen för skogsbruket, men från och med 1990-talet har också tryggandet av mångfalden i skogsnaturen blivit ett viktigt inslag i principerna och metoderna för hållbart skogsbruk.

Ägandet av skogarna varierar kraftigt i Finland. Privata hushåll äger 60 procent av skogsmarkerna, staten en fjärdedel och bolag en tiondel. Cirka 95 procent av ekonomiskogsarealen i Finland är certifierad inom det nationella skogscertifieringssystemet som bygger på verksamhetens ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhet. [1]

På lång sikt kan skogarna anpassa sig naturligt till de förändringar som uppvärmningen av klimatet medför. På grund av skogarnas samhälleliga betydelse är det dock viktigt att identifiera eventuella konsekvenser för skogsekosystemet, eftersom förändringarna kan påverka skogsbruket och därigenom förändra skogsdrivningsmetoderna och skogsbrukets förutsättningar. Målet är att bedöma klimatförändringens konsekvenser på förhand, eftersom detta gör det möjligt att utnyttja de positiva effekter som klimatförändringen väntas ha och begränsa riskerna i anslutning till förändringen till ett minimum. Med hjälp av konsekvens- och sårbarhetsutvärderingar kan man utveckla åtgärder för att genom långsiktig planering av skogsbruket och skogsvården styra skogarnas utveckling i önskad riktning då klimatet förändras. [2]

Förändringarna i skogarna påverkar inte bara skogsbruket, utan även många andra näringar eftersom skogssektorn har en central betydelse för Finlands samhällsekonomi, landsbygdens livskraft och en balanserad regional utveckling. Intäkterna från exporten av skogsindustriprodukter utgör så gott som en fjärdedel av Finlands exportinkomster, vilket är tio gånger mer än genomsnittet på andra håll i världen. [1]

Uppvärmningen väntas öka avverkningsuttaget

Kombinationen av stigande temperaturer och koldioxidutsläppens gödslande effekt göra skogstillväxten snabbare och öka produktionen i skogarna i den boreala zonen. Ur skogsbrukets perspektiv kan den större skogstillväxten medföra snabbare avverkningscykler och öka det potentiella avverkningsuttaget. [3]

På riksplanet kan det potentiella avverkningsuttaget öka med 56 procent före slutet av det innevarande seklet och med hela 80 procent på ännu längre sikt. Möjligheterna att bedriva skogsbruk i Finlands nordligaste delar blir troligen bättre, och avverkningsuttaget i norra Finland kommer att motsvara två tredjedelar av södra Finlands avverkningsuttag [2].

Av trädslagen blir tall och de sydliga lövträden vanligare, medan granen går tillbaka. Björken torde gå framåt särskilt i södra och mellersta Finland, där den kommer att trivas bättre än granen, med undantag av de fuktigaste växtplatserna. I norra Finland har tall och gran fortsättningsvis större växtarealer än fjällbjörk. Den framtida förekomsten av de olika trädslagen i Finland beror dessutom på behoven för utnyttjandet av skogarna samt på efterfrågan på virke i framtiden. [4]

Klimatförändringen exponerar skogarna för skador

Även om de varma somrarna, de rikliga regnen och den långa vegetationsperioden tillsammans med atmosfärens höga koldioxidhalt torde öka skogstillväxten, kan de förändrade klimatförhållandena också exponera träden för skador. Dels kan förändringarna minska skogstillväxten genom att påverka de olika skogstypernas förhållanden, dels kan de medföra betydande kostnader för skogsägare exempelvis genom ökade vindfällen och skador orsakade av skogsskadegörare. [2]

Blidare vintrar innebär kortare perioder med snö och tjäle

Enligt prognoserna medför klimatförändringen högre medeltemperaturer samtidigt som regnmängderna ökar särskilt om vintern. De mildare vintrarna innebär också att snötäcket blir tunnare och snöperioderna kortare. I södra Finland väntas skogsskadorna till följd av snöfall minska något. I norra Finland, där snön vållar skador på trädbeståndet redan i dagens vinterförhållanden, kan snöskadorna däremot öka. [4]

Klimatuppvärmningen minskar tjälbildningen på så sätt att norra Finland i framtiden har en lika tjock tjäle som södra Finland har i dag. Samtidigt ökar sannolikheten för förekomst av barmark under vintern. Exempelvis i södra Finland väntas marken i allmänhet vara bar ännu i december, och förekomsten av tjäle i januari bedöms minska till hälften från läget i dag. Den minskade tjälbildningen kan försvåra skogsarbetet och skogsdrivningen om vintrarna och försämra skogsvägarnas bärkraft. Skogsmaskiner som kör på bar mark skadar trädens rötter och utsätter därigenom särskilt granen, som har ytliga rötter, för stormskador och svampsjukdomar. [2]

Risken för stormskador och skogsbränder ökar

Enligt utsläppsscenariot A1B ökar den genomsnittliga vindhastigheten i Finland till följd av klimatförändringen från dagens nivå med 2–4 procent före år 2100 [5]. Stormskador kan bli vanligare om klimatuppvärmningen gör vindarna starkare särskilt om senhösten och förvåren, då bristen på snö och tjäle försämrar särskilt förmågan hos granens ytliga rötter att fästa ordentligt vid marken [6]. Träd som stormvindarna blåser omkull kan orsaka skogsägarna betydande ekonomiska förluster.

Förekomsten och styrkan av skogsbränder väntas öka något särskilt i södra Finland, där avdunstningen och de torra perioderna ökar mer än nederbörden. Förekomsten av skogsbränder och riskens omfattning beror på regnens regionala och tidsmässiga distribution. Varma perioder under våren och försommaren kan göra att snön smälter snabbare och att marken torkar fortare under sommaren, om regnmängden inte ökar i tillräcklig omfattning under motsvarande årstider. Om mängden lättantändliga växter och förna i skogsmarkerna ökar, kan risken för skogsbränder under torra somrar öka, och de allt starkare vindarna kan bidra till att sprida bränderna. [4]

Skadegörare och främmande arter kan bli vanligare när klimatet blir varmare

Klimatförändringen kan påverka skogarna också indirekt genom en ökad risk för skadeinsekter [3]. Skadegörarna är organismer som har identifierade ekonomiska, hälsomässiga eller ekologiska verkningar, och deras konsekvenser måste beaktas. Organismer som orsakar skogsskador kan öka kraftigt när klimatet blir varmare, fuktigheten ökar och vegetationsperioden blir längre. Klimatförändringen uppskattas inte vara skadlig för någon av de skadegörare som förekommer i skogarna i Finland i dag [4]. Vid sidan av klimatet påverkas förekomsten av skadegörare och främmande arter också av ekologiska faktorer, såsom näringstillförseln och förekomsten av artens naturliga fiender.

De allt mildare vintrarna kan öka övervintringen av skadeinsekter och deras viloägg, och även en liten ändring i temperaturen kan gynna en snabb ökning av insektspopulationerna. De flesta skadegörare som förekommer i Finland kan endast producera en generation avkomma per sommar, men i de förändrade klimatförhållandena kan det bli möjligt att de producerar flera generationer per sommar [2]. Exempelvis i Lappland kan skador på björk som orsakas av höstmätaren (Epirrita autumnata) bli något vanligare till följd av klimatuppvärmningen. [4]

De höjda medeltemperaturerna om vintern kan också gynna tillväxten av svampar som skadar trädbeståndet. De torrare och allt varmare vegetationsperioderna kan bromsa upp spridningen av svamparna, men kalla och regniga somrar skapar gynnsamma förhållanden för svamparnas tillväxt.  Arter som kan gynnas av de mildare vintrarna är Gremmenellia (Gremmeniella abietina), en svamp som orsakar knopp- och grentorka hos barrträd, svampen Lophodermella sulcigena , som orsakar gråbarrsjuka, samt rottickan (Heterobasidion annosum), som orsakar rotröta hos tall.

Finlands svala klimat och korta vegetationsperiod har förhindrat att främmande arter utbreder sig till norra Europas skogar, men med klimatförändringen kan skadegörare som i dag är främmande arter successivt flytta sina förekomstområden norrut. Torkan under sommaren och den högre minimitemperaturen om vintern gynnar särskilt spridningen av nykomlingar från sydligare trakter till norra Europa. En torr och varm sommar kan bidra till att exempelvis av tallvedsnematoden (Bursaphelenchus xylophilus) sprids till Finland. Tallvedsnematoden är en skadegörare som orsakat omfattande skador när den spritt sig till områden där tallarterna inte har hunnit utveckla resistens mot den. [7]

Anpassningsmetoder inom skogsbruket

Med hjälp av olika skogsbruksmetoder kan man tillgodogöra sig klimatförändringens gynnsamma effekter på skogarna och begränsa skadorna till ett minimum. Vid skogsföryngring kan man exempelvis använda trädslag eller genetiska stammar som lämpar sig bättre för de förändrade förhållandena. Gallringar och slutavverkningar kan i sin tur tidigareläggas i syfte att utnyttja den ökade tillväxt som klimatförändringen medför och minska skaderiskerna [3]. Det finns också skäl att redan vid planeringen av skogsvården beakta att vindförhållandena förändras, eftersom odlings- och drivningsmetoderna kan påverka risken för vindskador. Skogarna förnyas långsamt och därför dröjer det länge innan åtgärder som vidtas för att påverka skogens egenskaper och förbättra dess anpassningsförmåga får effekt [3]. För att rekommendationerna för skogsbruket ska kunna ändras, behövs mer forskningsdata som underlag för beslutsfattandet.

Klimatförändringen ökar behovet att utveckla teknik som lämpar sig för gallringsavverkningar under barmarkssäsongen. Granens känslighet för den av klimatförändringen eventuellt orsakade torkan och för andra skador kan bli ett problem i södra Finland. En möjlig anpassningsmetod kan vara att byta trädslag från gran till tall i karga växtmiljöer och från gran till björk i frodigare miljöer. [3]