Landhöjning motverkar havsnivåhöjning vid Finlands kust
Klimatets uppvärmning smälter glaciärer och ökar havsvattens volym vilket höjer havsnivån. I Finland minskar landhöjningen havsnivåns höjning särskilt i Bottniska viken.
Global havsnivåhöjning är ojämn
Havsnivåhöjningen är en av de mest betydande konsekvenserna av klimatförändringen. Världshavens nivå stiger på grund av havsvattnets värmeutvidgning och för att inlandsisarna smälter då klimatet blir varmare. När man studerar alla världens hav var den hastigheten för havsnivåhöjningen i medeltal cirka 3,7 mm per år under perioden 2006–2018 [1].
Havsnivån stiger emellertid inte lika snabbt överallt. Havsområden värms upp olika, så värmeutvidgningen av havsvatten höjer vattenytan på vissa platser mer än på andra. [1] Dessutom fördelas smältvatten från glaciärer och inlandsisar inte jämnt i världens hav [2]. Det finns också stora osäkerheter i prognoserna för havsnivåhöjningen, särskilt när det gäller avsmältningen av glaciärerna på Grönland och Antarktis [1], [3].
Antarktiska inlandsisens smältning påverkar höjningen av Östersjöns vattenyta
Havsnivå i Östersjön och längs Finlands kuster påverkas inte nämnvärt av smältningen av inlandsisen på det närbelägen Grönland utan av inlandsisen på Antarktis långt borta. Vattnet som smälter från Grönland rinner till söder. Däremot smältningen av inlandsisen på Antarktis påverkar fullt i norr. [3]
Tyngdkraften av en stor mängd is orsakar att ismassan drar havsvatten till sig. När massan smälter bort, försvagas tyngdkraften. Då samlas det inte lika mycket vatten nära en glaciär. Med andra ord, när glaciärer smälter, ökar vattenmängden i haven och höjer vattennivån, men å andra sidan minskar också glaciärernas tyngdkraft och vattennivån sjunker i deras närhet. [2]
Landet höjer sig i Finland
Landhöjningen minskar havsnivåhöjningen vid Finlands kuster. Landet stiger eftersom jordskorpan återgår långsamt från landisens tyngd under den sista istiden [4]. Landhöjningen är starkast i Kvarken, cirka 90 cm per sekel, och minst på Finlands södra kust. I Helsingfors höjs marken ungefär 40 cm per sekel. [5] Konkurrensen mellan landhöjning och havsnivåhöjning avgör, i vilken riktning kustlinjen kommer att röra sig över tiden.
Landhöjningen har varit starkare än havsnivåhöjningen under förra seklet över hela Finlands kust. Enligt observationerna har havsnivån sjunkit, beroende på plats, i genomsnitt 1–7 mm/år från början av 1900-talet till 2018. Havsnivån har observerats i Finland i över hundra år. Den äldsta mareografen, en vattenståndsobservationsstation, har mätt i Hangö sedan 1887, och numera finns det 14 mareografer i Finland. [3]
Emellertid har havsnivåhöjningen ändrat situationen. I början av 2020-talet har havsnivåsänkningen i Östersjön varit maximalt bara 5 mm per år och på Finlands södra kust har sänkningen stoppats och vänder uppåt. Sannolikt i framtiden vinner havsnivåhöjningen över landhöjningen på Finlands södra kust, och mark lämnas under havet. I stället i norra Bottenviken höjs marken fortfarande mer än havet, och ny mark framträder från havet. [3]
Framtida havsnivå beror på utsläpp av växthusgaser
Havsnivåprojektioner för Finlands kuster baseras på internationell forskning och klimatmodeller. De har beräknats till år 2100. Projektionerna tar också hänsyn till Östersjöns egenskaper, som hur förändringar i vindklimatet påverkar vattenflödet mellan Östersjön och Nordsjön genom de danska sunden. Om västliga vindar blir starkare kan det något höja havsnivån i Finland. [3]
Projektionerna beräknas för tre olika växthusgasutsläppsvägar, det vill säga hur växthusgaser som orsakats av mänskligheten förutsägs utvecklas i framtiden. Med det låga utsläppsscenariot (SSP1-2.6) kommer havsnivån att stiga minst och med det höga utsläppsscenariot (SSP5-8.5) mest. [3]
Osäkerheten i projektionerna är relaterad inte bara till utsläppsutvecklingen utan också till det faktum att beteendet hos inlandsisarna i det varmare klimatet ännu inte är väl förstått. Det finns en stor osäkerhet särskilt i smälthastigheten för glaciären på västra Antarktis, eftersom dess bas är under havsytan. Den här typen av glaciär kan brytas, på grund av uppvärmningen av hav och atmosfär, snabbare än en glaciär på land. [3]
I Finska viken stiger havsnivån
Enligt alla uppskattningar kommer medelvattenståndet att stiga på Finlands sydkust. Om det låga utsläppsscenariot realiseras skulle stigandet vara ungefär 5–15 cm fram till år 2100. Under det medelhöga utsläppsscenariot skulle ökningen troligen vara cirka 20–30 cm och under det höga utsläppsscenariot 50–60 cm. [3]
Till exempel i Helsingfors skulle det medelhöga utsläppsscenariot innebära att medelvattenståndet år 2100 är +45 cm i N2000 höjdsystem [3], medan det på 2010-talet har varit cirka +20 cm (bild 1, Helsingfors).
Bild 1. Som exempel, havsvattenståndet i Vasa och Helsingfors från början av 1900-talet till året 2100. I vänster visas observerade vattenstånd (årsgenomsnitt) och i höger vattenstånds projektioner fram till år 2100. Den lägsta kurvan är beräknad med lågt utsläppsscenariot (SSP1-2.6), den mellersta med medelnivåscenariot (SSP2-4.5) och den högsta med högt utsläppsscenariot (SSP5-8.5). Observationerna från Helsingfors visas med blåa prickar och scenariot med en blå kontinuerlig linje. Observationerna från Vasa visas med svarta trianglar och scenariot med en svart streckad linje. [3]
I Bottniska viken minskar landhöjningen havsnivåhöjningen
I Bottniska viken kan landhöjningen vara mer än höjningen av havsnivån även i framtiden (bild 1, Vasa). Ny mark skulle fortfarande framträda från havet, även om det går långsammare än tidigare. Endast under det höga utsläppsscenariot skulle landhöjningen vara mindre än havsnivåhöjningen överallt i Bottniska viken. [3]
I Bottenviken skulle havsnivån sannolikt minska 20–30 cm fram till år 2100 under det medelhöga utsläppsscenariot. Med låga utsläpp skulle havsnivån minska cirka 40 cm, och om det höga utsläppsscenariot blir verklighet skulle havsnivån stiga några centimeter. [3]
I Bottenhavet förväntas landhöjningen och havsnivåhöjningen ungefär uppväga varandra under åren 2000–2100. Under det låga utsläppsscenariot skulle havsnivån minska med 20–40 cm fram till år 2100 och under det medelhöga utsläppsscenariot ungefär 5–20 cm. Under det höga utsläppsscenariot skulle havsnivån stiga där ungefär 5–20 cm. [3]
Alla ovanstående siffror är från de mest sannolika utvecklingarna inom ett specifikt utsläppsscenario. På grund av osäkerheten i projektionerna är också en större havsnivåhöjning möjlig. [3]
Havsöversvämningar kan intensifieras på Finlands kuster
Kortvarig variation i havsnivån orsakas huvudsakligen på vindarna, lufttrycket och Östersjöns totala vattenmängd. Östersjön är endast förbunden med oceanerna genom de smala och grunda danska sunden. Den totala mängden vatten i Östersjön varierar beroende på inflödet och utflödet genom de danska sunden, vilka beror på vind- och lufttrycksförhållandena i det området. Om det inte finns mycket vatten i Östersjön kommer inte ens en storm att höja havet lika högt som när den totala vattenmängden är stor.
Havsnivåprojektionerna beräknas för medelvattenstånden. Havsnivån förändras kontinuerligt och når ibland exceptionellt höga nivåer, vilket orsakar översvämningar längs kusten. Om medelnivån stiger kommer också de särskilt höga havsnivåsituationerna att vara högre i framtiden. [6]
Klimatförändringen påverkar också vindförhållandena och stormarna och minskar isbeläggningen på vintern. Dessa påverkar också de korttidsförändringarna i havsnivån. De ökar möjligen frekvensen av översvämningar och får havsytan stiga högre under dem. Havsnivåns maxima liksom korttidsvariationerna i Östersjön har ökat under det senaste århundradet. Orsaken verkar vara åtminstone delvis förändringarna i vindförhållandena. [7]