Med hantering av risker kan förberedas för översvämningar

Översvämningar blir vanligare till följd av klimatförändringen

Med översvämning avses att mark som normalt är torr tillfälligt blir vattentäckt. Översvämningen kan bero på att vattenståndet i vattendrag (sjöar och åar) eller i havet är förhöjt, eller att dagvatten, (regn- och smältvatten) samlas på marken. [1] (bild 1)

Översvämningar väntas bli vanligare i Finland till följd av klimatförändringen. Höst- och vinterflöden blir vanligare och mer omfattande, medan vårflödena minskar och infaller tidigare än förut. Vattenståndet i stora huvudsjöar blir högre än för närvarande vintertid och i deras utlopp, som till exempel i Kumo älv, Kymmene älv och Ule älv, kan den ökade vattenföringen vintertid öka risken för översvämningar på grund av kravis. Förändringen beror dock på vattendragets läge och egenskaper. I vissa delar av Finland minskar översvämningar i vattendrag, i andra ökar de. [2], [3]

Även risken för havsöversvämningar kommer eventuellt att öka till följd av den förutspådda stigningen av havsvattenståndet [4], [3]. De allt kraftigare ösregnen sommartid ökar dagvattenöversvämningarna i städerna om avloppen och flödesutloppen inte kan leda bort vattnet tillräckligt snabbt [2], [3].

Översvämningsskadorna kan minskas genom att hantera översvämningsriskerna

Om beredskap saknas kan översvämningarna ha skadlig inverkan på hälsan, säkerheten, miljön, samhällets infrastruktur (till exempel trafikförbindelser och energitillgång), den ekonomiska verksamheten och kulturarvet. Dessa skador kan minskas med åtgärder för hantering av översvämningsriskerna [1], [5].

Med hantering av översvämningsrisker avses en helhet av sådana åtgärder som vidtas i syfte att bedöma och minska översvämningsriskerna och förhindra eller minska översvämningsskador [6], [1]. I Finland har översvämningsriskerna traditionellt hanterats genom översvämningsskydd, till exempel genom att reglera vattenståndet i vattendrag, rensa åar, älvar och bäckar samt invalla stränder.

Översvämningsskadorna kan minskas betydligt om översvämningar beaktas i planeringen av markanvändningen [6]. Dagvattenöversvämningar kan till exempel bäst kontrolleras genom att reservera tillräckliga fördröjningsytor och flödesrutter för dagvatten i planläggningen. Planeringen av markanvändningen stöds av ett systematiskt arbete för att kartlägga översvämningar. Med hjälp av översvämningskartor får myndigheterna och medborgarna information om områden med översvämningsrisk. [7] Med hjälp av översvämningsprognoser och -varningar kan man styra räddningsverksamheten under en översvämning och minska översvämningsskadorna.

Lagstiftningen styr hanteringen av översvämningsrisker

I Finland styrs hanteringen av översvämningsrisker av lagen och förordningen om hantering av översvämningsrisker. Med lagstiftningen verkställs Europeiska unionens (EU:s) översvämningsdirektiv [8], på nationell nivå. Dess syfte är att minska riskerna, förebygga och lindra de skadliga följderna samt främja beredskapen i samband med översvämningar. [9], [10]

Enligt lagen omfattar hanteringen av översvämningsrisker en preliminär bedömning av översvämningsriskerna och identifiering av områden med betydande översvämningsrisk samt upprättande av planer för hantering av översvämningsrisker för avrinnings- eller kustområden som omfattar minst ett område med betydande översvämningsrisk. Såväl översvämningar i avrinningsområden, kustområden som dagvattenöversvämningar omfattas av lagen. [9], [10]

NTM-centralerna och kommunerna planerar hanteringen av översvämningsrisker

Typen av översvämning avgör vem som planerar hanteringen av översvämningsrisker. Den lokala närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM-centralen) planerar hanteringen av översvämningsrisker i avrinnings- och kustområden. Planeringen av hanteringen av riskerna för dagvattenöversvämningar sköts av kommunen. [11], [9]

Finland har 22 områden med betydande översvämningsrisk

Som en del av verkställandet av lagstiftningen som rör översvämningsrisker har jord- och skogsbruksministeriet fastställt de områden i Finland där riskerna som beror på att vattendrag eller havet svämmar över anses vara betydande. Första gången områdena fastställts i slutet av 2011. Översyn och fastställning för 2018–2024 hände under 2018. Antalet områden med betydande översvämningsrisk är numera sammanlagt 22. Fem av dessa finns längs havskusten och resten längs inlandsvattendrag (bild 2). Till dessa hör inget område med risk för dagvattenöversvämningar. Det finns tre nya områdena och två område som inte längre ses med betydande översvämningsrisk. [12], [13]

Områden med betydande översvämningsrisk identifieras utifrån närings-, trafik- och miljöcentralernas förslag. NTM-centralerna såg över översvämningsrisker från vattendrag och förhöjt havsvattenstånd under året 2018 på enhetliga grunder. I bedömningsgrunderna beaktades sannolikheten för översvämningar och översvämningarnas eventuella negativa effekter ur allmänt perspektiv. Till skillnad från bedömningen 2011 beaktade man denna gång även klimatförändringens konsekvenser, tidigare översvämningar, den precisare geografiska informationen och den övriga informationen samt de åtgärder som man redan vidtagit för att hantera översvämningsriskerna. [12], [13]

Översvämningskartorna och planerna för hantering av översvämningsrisker utarbetas eller justeras för de områden, som på basis av en preliminär bedömning fastställs som betydande. År 2013 Första gången översvämningskartor utarbetades år 2013 och planer för hantering av översvämningsrisker år 2015. Hanteringsplaner kommer att utarbetas eller ses över med hänsyn till klimatförändringar till slutet av 2021 [14]. Bedömningen av översvämningsrisker, översvämningskartorna och planerna för hantering av översvämningsrisker uppdateras med sex års mellanrum. Arbete i anslutning till hanteringen av översvämningsrisker görs också i andra områden än de som utsetts som områden med betydande översvämningsrisk. De kommunala och statliga myndigheterna måste beakta planerna i sin verksamhet. [9], [10]

Kartor över översvämningshotade områden och översvämningsrisker kan användas som hjälp vid hanteringen av risker

I Finland finns det två slags översvämningskartor för hantering av översvämningsrisker: kartor över översvämningshotade områden och kartor över översvämningsrisker. Båda typerna av kartor kan användas som hjälp bland annat vid planeringen av markanvändningen, i räddningsverksamheten och i kommunikationen. [7], [15] Kartorna finns i översvämningskarttjänsten som blev tillgänglig 2014 [16]. Kartorna utarbetas eller uppdateras i fortsättningen också för andra än områden med översvämningsrisk. [15]

På en karta över översvämningshotat område anges översvämningens omfattning och grad på kartunderlaget med viss sannolikhet. Översvämningens grad beskrivs för det mesta genom att ange vattendjupet. [7], [17] Översvämningskartor har upprättats närmast för översvämningar i avrinningsområden, men även för översvämningar i havsområden och översvämningar som föranleds av is. På en del kartor har också klimatförändringens inverkan beaktats. Kartor över översvämningshotade områden har i Finland utarbetats för över 100 områden, även för andra än områden med betydande översvämningsrisk. [16]

Förutom kartorna över översvämningshotade områden har kartor över översvämningsrisker utarbetats för områden med betydande översvämningsrisk. På dessa kartor visas förutom området som översvämningen täcker även riskfaktorerna och objekten i anslutning till översvämningarna: uppgifter om befolkningsmängden som berörs av översvämningen, viktiga funktioner, byggnader som är svåra att evakuera som till exempel sjukhus och åldringshem samt objekt som vid översvämning kan ha konsekvenser för människorna eller miljön. [15]

Planerna för hantering av översvämningsrisker innehåller åtgärder för att undvika skador

Planer för hantering av översvämningsrisker har gjorts upp för avrinnings- eller kustområden med betydande översvämningsrisk. I planerna fastställs mål och åtgärder för att minska och förebygga skador som beror på översvämningar. De föreslagna åtgärderna omfattar allt från fastigheternas eget skydd till markanvändning, prognostisering och operativ bekämpning av översvämning. [11]

I planerna beaktas också bland annat översvämningsprognoser och -varningar samt planeringen av markanvändning och räddningsåtgärder. Även behovet och möjligheter till exempel att kvarhålla svämvatten, utveckla regleringen av vattendrag eller utföra röjningar och invallningar med beaktande av målen för vattenvården har utretts i planerna. [11]

NTM-centralerna och översvämningsgrupperna har berett planerna för hantering av översvämningsrisker. Planerna publicerades för första gången i december 2015. [11]

Översvämningsrisker kan undvikas genom god planering av markanvändningen

I hanteringen av översvämningsrisker är det viktigt att försöka förhindra uppkomsten av nya objekt med översvämningsrisk. Detta kan bäst göras genom att beakta översvämningshotet vid planeringen av markanvändningen. I de riksomfattande målen för områdesanvändningen från 2017 konstateras att ny byggande lokaliseras utanför områden med översvämningsrisk eller hantering av översvämningsrisker försäkras på annat sätt [18]. I princip är dessa mål mycket klara, men i det praktiska tillämpandet uppstår det ofta konflikter då det till exempel finns ett behov av att förenhetliga och att koncentrera samhällsstrukturen. Kompletteringsbyggandet i gamla områden som hör till översvämningshotade områden skapar också ofta konflikter på grund av skillnaderna i de nya och de gamla byggnadernas grundläggningsnivå. [15]

Regionala rekommendationer om den lägsta bygghöjden

NTM-centralerna och deras föregångare, de regionala miljöcentralerna, har gått ut med rekommendationer om de lägsta bygghöjderna i sina respektive områden. Många kommuner har också egna rekommendationer. Det finns också en reviderad guide för att fastställa de lägsta bygghöjderna. [19]

Medborgarnas egen beredskap mot översvämningar är viktig

I en farlig situation, då en översvämning hotar eller under en översvämning, är det på invånarens eget ansvar att skydda sin personliga egendom. [15], [20], [21]. Myndigheterna hjälper till efter bästa förmåga (tabell 1).

Information och praktiska anvisningar om hur man ska gå tillväga vid ett översvämningshot finns på olika webbplatser [22], [23], [24]. En del räddningsverk har också utarbetat guider om hur man förbereder sig på översvämningar (Översvämningsskydd för småhus) som har delats ut till hemmen [22]. Översvämningsprognoser och -varningar samt kommunikationen om översvämningar har stor betydelse för en lyckad egen beredskap mot översvämningar. Översvämningscentret ger prognoser och varningar för översvämningar och upprätthåller också kontinuerligt en lägesbild av översvämningar. [25]