Mera moln och mindre sol på vintern
När klimatet blir varmare blir vintrarna molnigare och solen visar sig allt mer sällan. På sommaren är förändringarna ringa.
Vintrarna blir mörkare
Förändringar i mängden solstrålning under de olika årstiderna visas på kartorna på bild 1. Under vintrarna kommer det i framtiden att vara allt molnigare i Finland och också på andra håll i Nordeuropa, och därför når allt mindre solstrålning jordens yta. Minskningen skulle vara cirka 10–15 procent.[1] Vintrarnas grådask framhävs ytterligare genom att det snötäcke som reflekterar ljus blir allt mer sällsynt.
Modellerna förutspår också betydligt ökad molnighet under vintrarna, vilket är i linje med förändringarna i strålningen (ingen bild). Hos oss är molnigheten redan idag cirka 80 procent under början av vintern. Den förutspådda ökningen av molnigheten på upp till fem procentenheter skulle således leda till en minskning av andelen klar himmel med en fjärdedel.
Under sommaren torde vi i Finland få lika mycket sol i framtiden som idag. Inom vidsträckta områden i Mellaneuropa skulle strålningen däremot öka med 5–10 procent.
Resultaten varierar beroende på modell
Resultaten i de olika modellerna skiljer sig något från varandra. Skillnaderna mellan modellresultaten har illustrerats på bild 2. Till exempel i februari skulle den bästa uppskattningen, dvs. medeltalet av modellresultaten, leda till en minskning av strålningen med 13 procent, och med 90 procents sannolikhet hålls förändringen av strålningsmängden inom intervallet -32 – +5 procent.
Under vintermånaderna är modellerna relativt överensstämmande i fråga om minskningen av solskenet – sannolikheten för att strålningsmängden minskar är 80–90 procent. Under sommarmånaderna i sin tur förutspår cirka hälften av modellerna en lindrig ökning av strålningen, och hälften en minskning. I september–oktober skulle strålningsmängden med 70–80 procents sannolikhet öka.
Bild 1. Den förutspådda procentuella förändringen i den mängd solstrålning som når jordens yta (1971–2000 → 2070–2099) i genomsnitt under hela året (den övre bilden), i december–februari (den mittersta bilden) och i juni–augusti (den nedre bilden) i Europa och det nordatlantiska området. Förändringarna har beräknats som medeltalet av resultaten för A1B-scenariot (relativt pessimistiskt växthusgasscenario) i de 18 globala klimatförändringsmodellerna.
Bild 2. Förändringen (i procent) i mängden solstrålning som når jordens yta i sydvästra Finland under olika månader mellan perioden 1971–2000 och perioden 2070–2099. Kurvan visar medeltalet av de förutspådda förändringarna i 18 globala klimatmodeller, stolparna det sannolikhetsintervall på 90 % som har beräknats för förändringen. Beräkningen grundar sig på växthusgasscenariot A1B.