Klimatförändringarna och Finlands samer

Samerna i Finland

Enligt sametingen finns det cirka 9 000 samer i Finland. Det allmänna kriteriet för att erkänna någon som same har varit att personen själv eller dennes ena förälder eller mor-/farförälder talar samiska som modersmål. Över 60 procent av samerna i Finland bor numera utanför de traditionella sameområdena. I Finland ligger alla egentliga samiska områden i landskapet Lappland. Samerna har i sitt hembygdsområde i Finland självstyre av det som rör deras språk och kultur. Självstyrelseuppgifterna handhas av ett parlament som utses genom val, Sametingen. [1] Utöver Finland bor det samer i Sverige, Norge och Ryssland. Detta bosättningsområde som sträcker sig över samtliga fyra länder kallas på samiska för Sápmi (Sameland).

Klimatet förändras snabbare i norra Finland

Klimatförändringarna går snabbare i norra Finland än i södra. Fram till år 2040 väntas temperaturen stiga med två grader i Finland i jämförelse med slutet av 1900-talet. Uppvärmningen fram till år 2100 beror bland annat på utvecklingen för utsläppen av växthusgaser, men prognoserna varierar mellan tre och sex grader. I norra Finland kommer temperaturen i synnerhet på vintrarna att stiga snabbare än i södra Finland. Dessutom väntas nederbörden öka, även om antalet snöiga dagar troligtvis kommer att minska med cirka 20–30 procent när nederbörden allt oftare kommer i form av regn.

Tillgången till föda begränsar rennäringen

De förändrade klimat- och väderleksförhållandena i norr har och kommer att ha en stor betydelse för samernas traditionella renuppfödningskultur. Samerna har själva fört fram mest negativa konsekvenser. Att snön kommer senare än tidigare leder till att renarnas främsta vinterföda, laven, hinner frysa innan det skyddande snötäcket kommer, vilket gör det svårare att använda den som föda. [2] Renarnas försök att beta frusen lav kan leda till att laven rycks upp med marken, och det tar lång tid innan den växer upp igen. Tillgången till föda påverkas även negativt av väderväxlingarna. Det varmare vädret och det kyliga vädret som kommer efter regnet får snöns yta att frysa till, vilket gör det svårt för renarna att komma åt lavan under snön. Svårigheter att få föda försvagar renbestånden och leder till ekonomiska förluster för samer som arbetar med renskötsel. [3]

Renskötsel och andra naturnäringars betydelse är sett till omsättningen inte längre särskilt stor, men den kulturella betydelsen för samerna är fortfarande stor [1]. Förutom som näring har renen haft en stor roll i det samiska spirituella livet, i gammal tro och i språket. Renhjordens storlek vittnar dessutom om renskötarens ställning i samhället. Dessutom är renskötseln en viktig del av den samiska gemenskapen och för att upprätthålla identiteten samt som mått på årsrytmen. [4]

Förändringar inom jakt och bärplockning

Arterna kommer att förflyttas längre norrut i takt med klimatförändringarna, vilket kan leda till nya typer av vilt i samernas jaktområden. Snabbt växlande väder kan äventyra bärskördarna, exempelvis de värdefulla hjortronskördarna, men på längre sikt kommer det varmare klimatet troligtvis snarare att leda till en ökning av primärproduktionen. Utöver klimatförändringarna drabbas samerna även av problem i form av en försvagning av den biologiska mångfalden och vissa viltstammar, föroreningar och andra miljöproblem. [3]

Klimatförändringarna ökar trycket på ändringar i markanvändningen

Framtiden för renskötseln, jakten och bärplockningen gör även att vegetationszonerna förflyttas längre norrut. I och med att trädbestånden växer snabbare kan man vänta sig ett mer intensivt skogsbruk även i norra Finland. Hittills har inte den gemensamma användningen av skogarna både för den ekonomiska skogsvårdens behov och rennäringen förlöpt helt problemfritt. Ur samernas synvinkel ger ekonomiskogarna inte tillräckligt med föda till renarna. Dessutom kan de långsamt växande lavarna förlora utrymme till mer snabbväxande växtarter som breder ut sig norrut. [4] Eftersom renarnas betesområden i princip inte är samernas privata egendom utan marker som tillhör staten eller kommunerna har de själva begränsade möjligheter att påverka markanvändningen [5]. Konflikten om markanvändningen har pågått under en lång tid, och ingen lösning på problemet finns heller i sikte inom en nära framtid.

Kunskaperna om naturen och den samiska kalendern i förändring

Samerna, som utövat traditionella yrken, är vana vid att förhållandena i naturen kan variera kraftigt från år till år. Precis som andra urbefolkningar har samerna länge dragit nytta av sina erfarenhetsbaserade, heltäckande kunskaper om naturen som rättesnöre för deras verksamhet. Klimatförändringarna har dock redan förändrat väderleksförhållandena på ett sätt som gör att de traditionella erfarenheterna och kunskaperna leder fel. Man kan inte längre gå på de gamla tecknen för att avgöra vilket väder som är på kommande på det sätt man gjorde tidigare, för förhållandena växlar allt snabbare. Mer långsiktiga prognoser är svårare att göra än tidigare. Faran är att den traditionella kalendern för exempelvis renskötseln förändras och blir obrukbar. [3]

Nya näringar och kulturens varaktighet

När snöigheten minskar i sydligare områden i och med klimatförändringarna beräknas norra Finland gynnas av turismen som dras dit. Även för samerna är turismen är en inkomstkälla, så den allmänna resetrenden i riktning norrut kan vara till fördel även för dem. Det sker redan nu resor i kombination med mer traditionella näringsgrenar.

Även om en stor del av samerna inte längre tjänar sitt levebröd genom traditionella näringar är det viktigt att bevara dem även med tanke på andra kulturella områden, och inte enbart av ekonomiska skäl. Vid sidan om de traditionella näringarna vårdas kulturarvet; många samiska renskötare är exempelvis också skickliga jojkare [6]. Anpassningen till klimatförändringarna främjar mångfald inom näringarna. Traditionella näringar, som rennäring, fiske, jakt, bärplockning och hantverk är emellertid beroende av att man drar nytta av naturresurserna. Utan fungerande anpassningsåtgärder kan de traditionella näringarna tappa sin lönsamhet i och med klimatförändringarna, vilket kan utgöra ett hot mot den samiska kulturen i dess nuvarande form. Sametingen har också starkt tagit ställning för minskade utsläpp. [7]